Vår älskade lilla T blev igår biten av grannens hund. Fy fan vad otäckt det var! Och vilken tur vi hade i all otur. Det blev ett djupt hack i kinden och i läppen, läkarna på akuten sydde med 16 stygn men tänk på vad som kunde hänt.... 4 cm från ögat, 5 cm från örat, fåtal cm från halsen...
En (snäll?) golden retriever, men varför ha hundar med när man har kalas? Hundar och barn ska inte vara tillsammans, det är vad svärfar alltid säger och jag är beredd att hålla med...
T var en hjälte på akuten. Hon skrek inte, hon var tålmodig och modig, väntade, låg stilla när de sydde, beklagade sig inte en enda gång. När allt var över (halv ett i natt), sa hon bara "jag är ledsen", så kom några stilla tårar.... Idag har grannkompisarna kommit över med kort, godis, leksaker, ballonger. Det fick bli hennes dag idag. Men utan studsmatta, cykel och spring.
Ett ögonblicksverk kan förändra hela livet men förhoppningsvis blir denna olycka inte värre än fula ärr, en antibiotika kur och ett väldigt tråkigt minne.