Thursday, November 19, 2009

UTAN PJÄXA

Jag har äntligen fått ta av mig den klumpiga pjäxan som jag nu gått med i 6 veckor efter operationen. Det känns som en befrielse. Nu får jag gå och röra på mig hur jag vill. Det är bara det att nu gör det ont i foten istället. Den känns inte alls så där liten och nätt som jag hade förväntat mig. Den ser likadan ut som innan operationen, fast det gör mer ont... Får ge det ett par veckor till innan jag dömer ut operationen och läkaren. Jag längtar till härliga promenader igen (till och med löpbandet på gymet är lockande...) och efter att få träna Zumba igen. Kanske att jag skulle börja simma lite, det borde fungera. T börjar simskola på måndag. M har redan sagt att hon ska med. Hon får ett "bryt" varje gång T är på sin dans. Så jag väntar mig samma sak på måndag. Hon låtsas numer att hon är 4 år, stor tjej, utan blöja, utan att sova middag och som kan vara med både på dans och simning. De förstnämnda sakerna är positiva men hur förklarar jag/leder jag bort henne från de två sistnämnda? Några förslag?

1 comment:

Fia said...

Vi har samma situation här hemma. Frans har skickat sina nappar till tomten och hoppar oftast över vilan efter lunch men han deklarerar högt och tydligt att han också ska gå på simskola, precis som storebror.

I praktiken blir det ju så att vår äldste får vänta och vänta på att få prova saker och ting (och lillebror som bara hänger med) får uppleva på tok för mycket, på tok för tidigt. Ta bara TV-program till exempel...

Nej tyvärr, jag har inga svar, bara frågor. Precis som du.

KRAMAR