Tuesday, May 5, 2009

MORMOR

Jag saknar min mormor. Jag saknar tryggheten och grunden som hon alltid stod för. Jag saknar att kunna ringa henne och få höra hennes kloka råd. Och skvaller om släkten. Jag saknar en länk till det förflutna. Jag saknar henne för att dela minnen med henne. Åsikter. Få perspektiv på tillvaron. Jag saknar hennes skratt. Jag saknar Kolingen. Jag saknar hennes munkavälling och hennes ringar. Jag saknar min mormor.

4 comments:

Anonymous said...

Åh, jag håller med dig Petra! Jag kommer på mig själv när jag ringer farmor att jag tänker "nu ska jag bara ringa mormor också!" ... Eller när jag ska åka till Borås med barnen, att jag vill svänga förbi o träffa henne, hon älskade verkligen att träffa våra små.

"Han fattas mig så det skär i bröstet!" ropade Mattis i Ronja Rövardotter när Skalle-Per dött. Jag vill ropa likadant.

Vi får åka till graven med ett fång ängsblommor när du kommer hem,
kram Sara

jessi said...

Jag hänger med i saknaden.. det är så tomt.

Anonymous said...

...och jag längtar så! Om ni visste vad tomt det känns, emellanåt. Hur livet skulle kunna gå vidare efter mors bortgång undrade jag många ggr! Men så hände det och livet har fortsatt, på ett mycket lyckligt sätt faktiskt. Jag sätter värde på så mkt hela tiden! Jag var förberedd och Maud, mamma och jag hade underbara dagar tillsamman i livets slutskede. Precis så fina dagar som vi många ggr upplevt tillsammans, vi tre och för många år sedan, vi fyra. Vi är ju en sammansvetsad familj av många olika orsaker! Plötsligt längtar man dock så mycket efter lilla mamma...kanske när man hör något roligt eller bekymmersamt, något jag vill dela med mor. Mors förmåga att lyssna var unik!! Hennes sätt att bekräfta var unik!! MOR VAR UNIK!! Jag ser dock livets glädje i mina goa barn, barnbarn inte minst syskonbarn med familjer!
Sedan grumlades livet återigen när Jessika och Martins lille Mio lämnade jordelivet, vi sörjer lille Mio med Jessika och Martin.

Vi ska inom "familje-släkten" dela glädje och sorg tillsammans och alltid finnas till för varandra när vi behöver varandra! Så levde och tänkte mor.
Kram till er alla! Moster Lotta

maud said...

Oh så fint ni skriver om mormor och du lilla Lotta som beskriver saknaden av mor så fint.
Det är mycket fint vi har att minnas. Kram Maud