SAKNAD

Vår mormor och ättemor somnade in i sin sista vila, strax före jul. Det kom som en chock för mig, trots att hon var 91 år och hade varit väldigt trött under hösten. Mormor, vår alias stålmormor, som vi alla har en väldigt speciell relation till. Mormor som alltid står för rättvisa och godhet. Mormor som är en oerhört god förebild. Mormor, som hänger med på allt. Underbara mormor. För mig var hon odödlig (fastän hon själv sa, "livet är inte evinnerligt"). Nu är hon borta. Det är tomt utan henne här på jorden, men hon lever kvar i våra hjärtan och i våra minnen. 

Mitt i sorgen var vi som bor på andra sidan atlanten lyckligt lottade, hela familjen kom på besök. Sorgen blir så mycket lättare att hantera när man har familjen nära. Nu är det vardag igen, släkten har åkt hem och livet går vidare utan dig mormor. Jag saknar dig!